Flottans män på Våll’n

Text och foto: ’n Hanns-Olov


Båtsmanstorpet ligger vackert vid Betarsjön. Bilden är tagen 
kring 1970. 
   
NÅGRA ORD BLOTT om båtsmanstorpet på andra sidan Betarsjön, nola sjön. Och om båtsmännen på rote 114 i Norrlands Tredje roteringsbåtsmanskompani. 
     Särskilt den siste av dem, Nils Oskar Grön. Mer om honom senare.
    
Jag gör inte anspråk på att berätta hela historien, men båssmanstorpä har man ju sett på nära håll. Det står där det står, mellan Viktors och Sven-Eriks, välhållet och vackert beläget. Nog borde åtminstone platsen markeras som kulturminne.
      
DEN SOM VILL veta mer i ämnet kan gå till den här hemsidan, www.gstromberg.nu. Den har skapats av Olof G Strömberg, under många år personalkonsulent på salig I 21 i Sollefteå. Som pensionär har han studerat och skrivit en del om båtsmanshållet. Bland annat har han tagit reda på hur det kunde komma sig att det fanns båtsmän, soldater i flottan, så långt från kusten.
     Förklaringen tycks vara att de som bodde här uppe inte ville tillhöra Hälsinge regemente när Ångermanlands regemente upplöstes 1661. Det var ju långt hemifrån. Kungl Maj:t (regeringen) gick då med på att låta det område som nu är Sollefteå kommun ingå i rikets båtsmanshåll.
     I Junsele blev det flera rotar. En av dem fick alltså nummer 114, den rote som bönderna på Våll’n var med och underhöll. Den förste båtsmannen på rote 114 hette Anders Persson Wallman. Han tillträdde 1687. Efter honom kom fler med samma efternamn. Och en hel rad med namnet Falk. Men från och med 1774 skulle båtsmannen på rote 114 bära soldatnamnet Grön.
     
MYCKET KAN SÄKERT berättas om var och en i den långa kedjan. Den som var båtsman mellan 1834 och 1865 hette Johan Erik (Martinsson) Grön. Han var född i Umeå och gifte sig 1837 med en junseleflicka, Dorotea Josefsdotter. De fick åtta barn. 
     Ett av barnen hette Sara Charlotta, ett annat Märta Dorotea. Den förstnämnda blev farmor till Bror och Gustav Rosin; just det, läs om dem på hemsidan. Den senare kallades Dea, gifte sig med den sedermera riksbekante Elias Salomonsson, ”Tarasjömannen”, och blev själv riksbekant som träsniderska.
     Vanligen bodde båtsmännen i särskilda torp, båtsmanstorp. Carl Hamnström har skrivit om båtsmanstorpen i Ångermanland och Medelpad. Han påstår att torpet för rote 114 låg i ”Krånge, 1/2 mil från vägen 1/2 mil nordväst om Mo gästgivargård”, när båtsmanshållet upphörde i slutet av 1800-talet. Den uppgiften tvivlar jag på.
    
DEN SISTE BÅTSMANNEN på rote 114 hette som sagt Nils Oskar (Berg) Grön. Han blev båtsman i januari 1886 och ”fick avsked” i november 1897, samtidigt med kollegan Trygg i Mo. Och nog bodde han i båtsmanstorpet på Våll’n. ”Norr om sjön”, som det står i hans bevarade kontrakt.
     Nils Oskar Grön var född 1863 och dog vid 80 års ålder (sånär som på sju dagar) 1943. Efter åren som båtsman kallades han torpare. Men ända till sin död var han i bygden känd som ”Båssman”. En och annan minns honom fortfarande under det namnet.
    
I OLOF G STRÖMBERGS förteckning står Nils Oskar (Berg) Grön som barnlös. Men visst hade han barn. Ett av dem hette Brita Erika, född 1889, med tiden känd på Våll’n som ”a’Zacke-Brita”. 
    Min mormor.

Båtsmanstorpet idag.

 
Denna sida skapades av Junselevallens byalag 020524. Senast uppdaterad 020524.