av Gustav Rosin

Ensam i kvällen jag står vid min kåta
och lyssnar till sången från storforsens djup
Över mig välver sig världarnas gåta,
stjärnor som gråta
och blinka med våta
tårdränkta ögon ur ändlösa djup.
Storforsen larmar och ryter och slår
och flyttar små sandkorn på stranden
ty människokrypen skall ändra de spår,
som Skapelsen lagt över randen.

Forsen skall tämjas som tidsandan menar
och snart skall här gömmas vad människan tog
Mossa skall gro över slipade stenar,
buskar och enar
med risiga grenar
skall kläda i dalen, där Storforsen dog.
Suddas skall minnet hur laxen som kom
skar blänkande strimmor i svallen
ty nu skall små människor blanda dess rom
vid lekvägens slut under fallen.

Grödor skall dränkas, ej klagan lär båta
tekniken är guden, som tar vad han ger.
Ur forsen som dog, skola elljuset ståta
mot stjärnor som gråta
och blinka med våta
tårdränkta ögon på människan ner.
Från tidlösa rymder, där stjärnorna gå
blir verket av människohanden
hur ståtligt och stort ganska litet ändå,
små sandkorn som flyttas på stranden.

Akvarell gjord av
Ulla Ramne-Annander,
Junselevallen.

Tillbaka till
KULTUR

Denna sida skapades av Junselevallens byalag 010105. Senast uppdaterad 011030.