Orrspel med konsekvenser
 

Nedtecknat av: ’n Torgny

 

Ibland kunde tidigare osämja eller om det nu var de faktiska handlingarna ställa till det för de inblandade.

En odalman i byn,  hade ett ”öga” till en granne nästnästgårds, om det nu var ont eller gott, och graden vill jag inte uttala mig om. Odalmannen kan vi kalla for O och grannen som bodde en Bit Bort kan vi kalla för B.
   En vårmorgon var O ute och gick neremot sjön för att se om det kanske snart var dags att sätta ut ryssjan. Orrarna spelade för fullt bortemot åvaken, men plötsligt bröts stillheten av ett skott. Orrarna tystnade och friden var på något sätt förstörd. O stod kvar en bit uppefter åkern för att om möjligt se vem det var som sköt. Efter ett tag kom B gående med geväret på axeln.
-Vale du som sköt, sa O
-Det har du ingenting med att göra, sa B, förmodligen med någon form av tillägg som inte historien förtäljer, eller ens kanske lämpar sig för tryck. Det hela slutade i alla fall inför tinget i Ramsele.

Vid rättegången där de båda var närvarande, och stämningen mellan O och B fortfarande inte var den bästa, utspelas enligt de närvarande följande lilla drama.
(Till historien hör också att O hade lite svårt för att uttala bokstaven r, den kunde ibland uppfattas som ett l).
   B stod inför skranket och domaren läste upp anklagelsen att han iakttagits varit ute och skjutit på orrar under förbjuden tid.
”Den som har påstått det ljuger”, sa B, ”jag var ute och sköt kråkor som brukar sitta nere vid sjön, Jaktvårdsområdet betalar skottpengar så det är definitivt ingen tjuvjakt”
B hade inte hunnit avsluta sitt lilla anförande förrän O flög upp från sin plats.
”Nu ljug du föl jä höl hul dom huckäl å såg hul dom flulä ut sä, sä nog valä ölla”

Hur domen löd och hur vänskapen utvecklades mellan O och B är en annan historia.

 
 
Denna sida skapades av Junselevallens byalag 070204. Senast uppdaterad 070204.