Pionjären August Svanström
Text: ´n Hanns-Olov

 

AUGUST SVANSTRÖM ÄR ett namn som bör räddas från glömskan, inte bara på Våll´n utan långt bortom Bastuberget och Kettlaberget. Någon gång borde någon som har håg och fallenhet skriva mer utförligt om honom. Här och nu får det bli korta anteckningar.


Det här är det gamla Svanströms, numera rivet, som fanns innan
 sonen Gustaf byggde det hus som numera finns intill gamla vägen.


FÖR SENTIDA VÅLLARE är namnet Svanström nog mest bekant genom den fastighet där han bodde, "Svanströms" vid gammvägen. En av sönerna, Gustav, byggde ett nytt hus där i början av 1950-talet. Det är nu bebott igen.
   August Svanström var en av pionjärerna inom arbetarrörelsen i Ångermanland, både den fackliga och politiska. Hade han velat kunde han ha beklätt framträdande poster. Redan tidigt på 1900-talet kunde han ha varit riksdagsman och facklig förtroendeman. Men det ville han inte.
   August Svanström var August Svanström.
   Fortfarande finns det en och annan vållare som har egna minnen av honom, eller som har hört historier om honom och hans idéer. Han tycks ha varit en framsynt person, även i det lilla. Han lär till exempel ha varit först med att låta sina kor beta inom stängsel på åkern. Förr i tiden gick ju kreaturen på skogen. I det fallet fick han snart efterföljare.
   Andra idéer var mer bisarra. En sådan idé var att tjudra kycklingkanken (ungtuppen) hemma på gårdsplanen. I det fallet fick han veterligen ingen efterföljare.
   Även här måste jag lägga till att jag, i Pelle Molins anda, endast berättar såsom mig hafver berättats.

AUGUST SVANSTRÖM FÖDDES 1870 i Mo, Junsele, men växte upp i Viken, Ramsele. Efter giftermål med en vålljänta, Brita Kristina Nilsson (senare kallad "a´Svanströms-Kristina"), 1897 hamnade han på Våll'n. Här blev han kvar återstoden av sitt liv. Han kallades hemmansägare men var nog, precis som de flesta andra, lika mycket skogsarbetare och flottare.
   Jag har hört att han hade gått ett år eller två på läroverket i Härnösand, utan att ta någon examen. Att han var bokligt bildad och begåvad står utom allt tvivel. Dessutom tycks han i högsta grad ha haft talets gåva. Han lade ut texten för alla som ville lyssna, barn lika väl som vuxna.
   Han var också skrivkarl. Hans förmåga att uttrycka sig i skrift har satt spår inte bara i protokoll från byastämmor på Våll'n utan också i många tidningslägg. Han skrev otaliga insändare om saker som berörde vållaras väl och ve. Ett exempel är vägfrågan.

MEN HAN SKREV också annat. Bland hans efterlämnade papper fanns (finns kanske fortfarande?) dikter och andra skönlitterära försök. Ett verk kom ut av trycket, "Vedergällningens lag".   

    Med Vedergällningens lag förhåller det sig nog i mindre skala som med "Das Kapital" av Karl Marx: många har hört talas om boken, få har läst den.
   Vedergällningens lag kom ut 1936, på Oscar Nilssons förlag, Junsele, tryckt hos Nya Norrland i Sollefteå. Oscar Nilsson var bonde på Vållnäsä och nära vän till Svanström. När han fick ett lån beviljat för att reparera gamm´lagårn övertalade Svanström honom att i stället satsa
pengarna på Vedergällningens lag. Lånet användes till att betala tryckningen. Oscar Nilssons hustru lär inte ha varit förtjust över hövan.
   Vedergällningens lag, med tryckåret 1936, slutar så här: "Fru T syntes nu i dörren mot matsalen med en elegant gest skalkaktigt inviterande: 'Jag beklagar att jag nödgas avbryta herrarnas djupsinniga funderingar, men supén är serverad, varen så goda!'. Slut på första delen".

  
   August Svanström (längst t h) tillsammans med sin förläggare och vän Oscar
Nilsson (t v). I mitten Anselm Åkerberg, skollärarn, som troligen har tagit
bilden med hjälp av en s k självutlösare.

    Tanken verkar alltså ha varit att det skulle komma även en andra del. Någon sådan blev aldrig tryckt; förmodligen räckte inte Oscar Nilssons ladugårdspengar. Däremot utkom ett föga känt "Slutord", ett åttasidigt häfte, 1940. Det är tryckt på Härnösands-Postens tryckeri.

DE FÖRSTA ÅREN PÅ 1900-talet var August Svanström starkt engagerad i kampen mot "bolagsväldet". Han var en av de drivande bakom tillkomsten av en facklig organisation för skogsarbetarna, den så kallade första skogsarbetarrörelsen. Han var också den förste som motionerade om att starta en daglig tidning för att värna skogsarbetarnas intressen. Den tidningen startade 1907 och fick namnet, just det, Nya Norrland.
   Om hur allt detta gick till och om Svanströms insats har Carl Oscar Johansson, riksdagsman under 20 år, berättat i sina memoarer, "Minnen från ungdoms- och genombrottstiden". Även Karl Mäler har skrivit om den tiden. Båda hade ett förflutet i ledningen för Nya Norrland och ingick i styrelsen för Skogs och flottning, det förbund som bildades 1917.

REDAN 1906 GJORDES det första försöket att skapa en facklig organisation. Det skedde vid ett möte på Hotell Rosenkvist i Sollefteå.
   August Svanström var med. Han gjorde flammande inlägg. Enligt hans mening borde förbundet omfatta även bönder, torpare och arrendatorer, lika hårt utsatta för skogsbolagens framfart.
   Svanström ville, berättar C O Johansson, bilda ett förbund som skulle tvinga bolagen att träffa kollektivavtal. En av hans teser var att huggning och körning måste särskiljas. Därigenom skulle "en fattig skogsarbetare slippa förlora sina med svett och möda förtjänta medel, så som ofta har hänt, då en ensam person, hästägaren, åtar sig hela arbetet till för lågt pris".
   C O Johansson berättar vidare:
   "August Svanström eldade upp sig och fortsatte i mycket bestämda ordalag, att bostadsfrågan i skogarna måste ordnas. Som det nu var - att hästar och folk i stor utsträckning skulle bo tillsammans i en osund och dragig koja - kunde det ej få fortsätta att vara".
   Svanström trodde att även de andra yrkesgrupperna skulle ha nytta av en organisation för skogsarbetare. C O Johansson citerar: "Som liberal anser jag även, att en välmående arbetareklass vore det mest betydelsefulla för samhällets väl".

RESULTATET BLEV ATT en ny organisation bildades, kallad Västernorrlands läns lantarbetareförbund. Mer populärt kallades den "bönder, torpare och arbetare". Till ombudsman valdes C O Johansson. Han gjorde, berättar han själv, "fåfänga försök att få Aug Svanström att åtaga sig ombudsmannaskapet".
   Den nya organisationen växte snabbt och förgrenade sig långt utanför Ångermanland. Namnet ändrades först till Norrlands skogs- och lantarbetareförbund, sedan till Sveriges skogs- och lantarbetareförbund. Som mest hade förbundet omkring 8 000 medlemmar.
   Verksamheten blomstrade i början, men efter några år uppstod sprickor mellan de olika yrkesgrupperna. Det blev särskilt tydligt i samband med storstrejken 1909. Något år senare upplöstes förbundet.
   Värdet av dessa insatser kan förstås bedömas olika. Men att första skogsarbetarrörelsen bidrog till att rikta uppmärksamhet på den så kallade Norrlandsfrågan torde vara obestridligt. Riksdagen tillsatte en Norrlandskommitté och stiftade så småningom en lag som förbjöd bolag eller ekonomiska stiftelser att köpa jordbruks- och skogsfastigheter i Norrland.

DEN FACKLIGA OCH politiska arbetarrörelsen gick tidigt hand i hand. August Svanström fanns med på båda håll. Mindre känt är nog att en av de första socialdemokratiska arbetarekommunerna i västra Ångermanland bildades i Junselevallen. Ja på Våll'n.
   De två första bildades i Tåsjö, närmare bestämt i Stornäset och Rörström. Sedan bildades arbetarekommuner på Våll'n och i Eden. Efter storstrejken blev det även en i Junsele. Allt enligt Karl Mäler i boken "Vi bygger landet", utgiven av Ångermanlands partidistrikt 1960.
   Svanström erbjöds inte bara att bli ombudsman i den första skogsarbetarrörelsen. Han lär också ett par gånger ha tillfrågats om att toppa valsedeln till riksdagen. Men avböjt.
   Redan 1911, samma år som "Röda bilen" tog sig till Våll'n, fanns han med på valsedeln för södra kretsen. Det handlade om det första valet till Andra kammaren enligt principerna för allmän rösträtt. Svanström stod på fjärde plats. Listan tog ett mandat, med snudd på två.

AUGUST SVANSTRÖM BLEV varken ombudsman eller riksdagsman eller något annat som gav ära och berömmelse. Eller pengar. Han föredrog att leva sitt liv på Våll'n, fri att agitera, diskutera, fundera och skriva efter eget huvud.
   Länge lär han ha umgåtts med planer på att skriva "Övre Ådalens historia". Det blev inte av. Här är ändå ett smakprov på hans skrivkonst, hämtat ur årsboken "Från Ådalsbygder" 1930.
Se även hans två inlägg "Skogsavverkningens Metamorphoser" införda i Sollefteå-Bladet 1921.
Denna sida skapades av Junselevallens byalag 020924. Senast uppdaterad 031121.